Fina turer med hund

När jag körde denna tur i början av januari hängde månskäran över tjärnen och ån var täckt av isrosor. Bilden i mitten finns att köpa som poster.

Jag brukar oftast köra turen motsols vilket innebär att precis i början av vägen upp mot Spjersbodarna så svänger jag av åt höger upp på gamla järnvägen, eller ”banan” som vissa säger.

Gamla järnvägen är ibland plogad men i alla fall oftast uppkörd av bilar fram till Lilla Skifttjärn, så det brukar funka att köra med sparken i bilspåren. Nedanför Lilla Skifttjärn går en skogsbilväg till vänster som skoterleden går på en bit. Sen svänger skoterspåret ner till vänster för att sedan fortsätta ut på Stora Skifttjärnen.

När man kommer ner till tjärnen följer man skoterspåret rakt över den. Det går att svänga av åt höger i mitten någonstans men fortsätt bara rakt fram så kommer man in på skoterspåret som korsar Ålhusåa och sedan följer ån tillbaka till sågen.

Tankar under turen

Vi har gått en del kurser med Kira. Valpkurs, dragkurs, fortsättning på valpkursen och avslappnande beröring. Kanske är jag lite extra känslig av mig, men jag har oftast gått därifrån med en känsla av misslyckande.

Kira är vår första hund och jag har i efterhand förstått att huskys inte är den lättaste rasen. Samtidigt är jag glad att vi har en hund som är självständig och inte bara gör vad som helst för en bit godis. Nej, Kira kräver mer än så för att bli motiverad; helst en färsk ekorre eller en harpalt! Samtidigt är hon oerhört känslig, tillgiven och intelligent. Kort sagt; den perfekta hunden för mig.

Men när man går ut och går gör hon utfall mot andra hundar. Hon springer inte alltid på kommando samtidigt som hon ibland drar som en galning i kopplet när vi promenerar och hon hoppar gärna upp och slickar våra gäster i ansiktet som en välkomnande gest.

Jag känner ibland fortfarande ett misslyckande över detta men mer och mer njuter jag över stoppen hon gör för att nosa. Jag tar ett extra andetag eller fotar medan Kira spanar efter en älg eller jagar sorkar. Det kräver förstås att man inte är stressad, men det gäller då att anpassa turen efter tiden man har till förfogande.

Vad gäller utfallen mot andra hundar så försöker jag numer strunta i vad de andra hundägarna tänker. Oftast är deras hundar inte heller så perfekta. De skäller eller har säkert något annat hyss för sig. Hundar är hundar och vet inte vad perfekt är – kanske något vi människor borde ta lärdom av? Eller så behöver vi det perfekta för att inte förlora riktningen? En hund vet ju inte heller vad ondska är.

Hitta hit och hitta runt